Min modiga lots-morfar

Det här är min morfar.

August Valfrid Sundvall, f.1869, d. 1942.

Han var lots

- senare mästerlots; en hederstitel- 

vid Rödkallen

i Luleå skärgård.

Ön ligger längst ut i Lule skärgård.

I  
flera generationer 

var han och övriga män i familjen

fiskare och lotsar.

Lule skärgård är förädisk i sitt inlopp.
Men fiskarna kunde sina vatten.
När Luleå
på 1800-talet
började expandera kraftigt
behövdes hjälp med att  
lotsa in fartygen in i hamn.
Då kallades traktens fiskare in 
för att lockas att åta sig uppgiften.
Från 1814 fanns lotsar (kronolotsar) 
utbildade och stationerade
på Rödkallen.

På 1870-talet
installerades också en  ny fyr på ön.

Morfars familj 
hade sin boplats på Junkön.
En av de största öarna i Lule skärgård. 

Min morfar föddes "ner-i-gårdarna"

- själva byn på  Junkön.

Morfar och hans syskon föddes och växte upp 
i detta hus.

Morfars far hette Lars Anton Sundvall.

Också han var kronolots.
(klicka upp bilderna så syns detaljerna!)

Min morfar August utbildade sig till lots 

på 1890-talet.

Under somrarna bodde lotsarna 

i stugor på Rödkallen..

Det här är min morfars matskrin 
-"vacke" eller "matvack(-a)" 
som den kallades på norrbottniska-

som han hade med sig

när han for iväg 

för att på somrarna  göra 
lotstjänstgöring från ön Rödkallen.

Min mammas äldste bror,

var också på väg att utbilda sig lots. 
 Lotsutbildningen startade med 

att man arbetade på båt  i tre år.

För att 
sedan gå vidare till själva 
lotsutbildningen.

En av båtarna min morbror 
var på var en rysk båt

som lastade av i Oregon, USA.
Då bröt första världskriget ut. 

När båten senare skulle  
vända tillbaka till Odessa

ville morbror och och en vän till honom
 inte följa med den båten (...in i kriget....).

De  båda gossarna avvek

och höll sig gömda i Oregon.

De stannade i Oregon  ett år
för att lära sig engelska.

Sedan tog de sig per godståg österut.

De hade tänkt gå på en annan Europa-båt 

i New York.

De jobbade i byar efter vägen, 

åkte en bit godståg,

 nytt lantjobb osv.

Men redan i Idaho stannade min morbror upp.

Han hade blivit förälskad!
Vännen fortsatte mot New York.
Men morbror blev kvar.

För att snabbt 
få amerikanskt medborgarskap 

tog han värvning (han som velat undvika kriget!).

Han hamnade i Europa

och stred där under amerikansk flagg.

Men kunde aldrig besöka sitt hemland.

Han vände åter till USA efter kriget.

Bildade familj
. och blev kvar i Idaho i hela sitt liv.

 Och därvid bröt han också 

lotstraditionen.

 Morbror besökte aldrig Sverige igen.

Men jag har besökt 

hans fru (han själv var då avliden. Hon var 83. ), 
mina kusiner och kusinbarn

i Idaho

i början av 1980-talet. 
(skeppet  är byggt av morbror. Ingick i hans utbildning - lärlingsprov.)

I senare generation bodde mammas kusiner, 

Agda och Valborg

i Lars-Antons hus. 

Nu är "Galleri Agda o Valborg" inrymt i huset

(Besök gärna galleriets Facebook-sida....) 

Släktingarna som startat galleriet 

har behållit mycket av 

den gamla inredningen.

August Valfrid gifte sig med Elisabeth.

De fick femton (!) barn.

Min mamma var ungefär på mitten 
av  den skaran.

August byggde en egen gård 

på Junkön (Lilludden)
för sig och sin familj.
Förvaltas idag av några av mina kusiner.