Vi hade - och har- rosor på olika håll i trädgården.
Men rosvurmen växte och vi kände behov av en plats där vurmen kunde få utlopp utan begränsningar.
Vi valde en "död" del av trädgården.
När vi flyttade in huset för sexton år se´n stod en samling Pilbuskar i hörnet mot staketet. De var risiga och ovårdade. Inte till någon glädje. Hur vi än försökte få bukt med dem. De blev aldrig vackrare. Bara onödigt arbete.... (svartvita bilden) Vi grävde upp buskarna. Himmel vilket jobb bara det var!
Men fast vi hade lämnat en vacker, gammal, vit Syren-buske kvar så blev det hörnet av trädgården ändå bara kalt och trist. (bild med husvagn i bakgrunden)
Då började vi plantera rosor där. Först lite planlöst. En enstaka Austin-ros, klätterrosen Constance Spry. Hon tog dessutom lång tid på sig att börja växa. Och blomning fick vi vänta på i tre år. Men sen sköt hon fart! 
Det gav blodad tand. Nya rosor har sen tillkommit. Nu har vi ett 30 tal olika sorter där! Och många slags perenner. Och dungen har fått en bestämd struktur.
För några år sen la vi kullersten inne i rosdungen.
Och förra året satte vi upp ett plank.
Förutom att det blir en avskärmning mellan vår trädgård och grannens så är det bra vindskydd för rosorna. Och förstås ett klätterplank för rosor.
American Pillar tar störst del av planket.
Men Excelsa är på god väg att fylla på från andra hållet.
Och i mitten har också en Veilchen Blau som just har börjat sin klättring.
I våras byggde vi en ny rosbåge vid entrén till dungen. Den båge vi hade innan hade blåst omkull i Per-stormen.
Bågen är inte riktig klar än. Den ska få en rundad överdel så småningom.
Men vi är rätt nöjda med bågen ändå... så länge... Den bär upp de båda Albertine-buskarna bra....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar