
I år har jag fyra sorters Amaryllis.
En rödvit. Hög.

En vit, hög.


Visst är de alla vackra?!
Mamma hade alltid Amaryllisar till jul. Hon visade stolt upp dem när de blommade. Visst beundrade jag dem men oftast oftast i förbigående. Sa väl något artigt berömmande ord. Mest tyckte jag ändå att det var ointressanta "tantblommor"....
När mamma gick bort för snart tjugo år sen vaknade mitt intresse. Hon lämnade bland annat efter sig en kruka med en amaryllislök. Jag sparade den och den har blommat ett antal gånger. Det har känts som ett levande minne av mamma.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar