Är du född trädgårdsmästare?

Den frågan (rubriken) ställde en forumist för en tid sen på AoT-forumet. Vi var många som svarade... och det flesta sa förstås "nej" som svar på hennes fråga!;-)

Mitt svar löd / och mina tankar i "frågan" - lyder ungefär så här:

Född mästare?? Fniss. Nix. Och mästare blir jag nog heller aldrig. Men trädgårdsintresserad, ja!!
 Intresset har succesivt vuxit fram genom åren. Av olika skäl.....

Nä... inte född mästare… men man kan nog säga: dotter till en "mästare". Pappa var både trädgårdsväxt- och naturväxt- intresserad och kunnig. Utbildad inom trädgårdsområdet men arbetade inte inom det området under min uppväxt (andra jobb). Men på fritiden var han en ivrig odlare som fick allt att växa så det knakade! Och han var med i trädgårdsföreningar, träffade andra odlare och jag följde med på möten och  upptäcktsfärder i både natur och trädgårdar.

Den här bilden av en engelsk trädgård hängde hemma på väggen i mitt barndomshem. Den väckte mina första, egna trädgårdsdrömmar. Nu hänger den här i vårt hem och ger mig fortfarande inspiration.

Så fort vi skaffade vårt första, egna hus härnere i Skåne började jag ge mig på egna odlingsförsök. Ambitionerna var stora. Men inte särskilt mycket blev som jag tänkt mig! Inte i nästa trädgård heller - som vi senare flyttade till. Och de första åren i vår nuvarande trädgård - nummer tre- var det lika illa. Suck.

När barnen växte upp och gav sig hemifrån fick vi lite mer tid över för trädgårdsarbete. Fast nedtryckt som jag var av två misslyckade trädgårdsanläggningsförsök och nu ett tredje som kändes lika hopplöst gjorde att jag nästan helt gett upp tron på min egen odlingsförmåga! Jag tyckte till slut att trädgård mest var en plåga och fyllt av måsten. Jag var färdig att ge upp och asfaltera hela tomten!

Jag har alltid haft ett stort historieintresse. Man skulle kunna säga att det indirekt var via mitt historieintresse som mitt trädgårdsintresse åter fick ny skjuts. Och en ny inriktning.

Pappa gick bort vid mitten av 1980-talet och mamma tre år efter honom. Men minnena av pappa finns kvar. Han var född vid seklets början och hade ett annat sätt att se på trädgård och odlande än vår tids syn. Han efterlämnade också trädgårdsböcker som i sig är intressant kulturhistoria.

Minnena efter pappa, bilden av den engelska trädgården kombinerat med mitt historiska ”forskningsarbete” kring trädgårdsglobetrottern Nils N Emitslöf har tillsammans ökat mitt trädgårdsintresse och gett det ny inriktning. Forskningsarbetet har gjort mig nyfiken på en rad företeelser inom hortikulturvärlden under de senaste hundra åren. Som krävt sina svar och lett till ständigt utvidgad kunskap.

Redan på 1990-talet satt jag mycket på nätet och gjorde research för mitt forskningsarbete. Bland annat via olika trädgårdsforum världen runt. En dag - nå´n gång under 1997 - fick jag se att det startat ett svenskt forum - AoTs forum. Jag blev förstås glad. Och nyfiken. Min första forumfråga handlade om något kring forskningsarbetet. Några så´na svar fick jag aldrig. Men det gjorde inget! Forumet gav så mycket annat ”trädgårdsgodis”! Jag var fast!! Och intresset har via forumet bara växt under de här tio årens ”skolgång”!!

På forumets ”schema”- alltså vad forum/forumister inspirerat mig till och lärt och gett  mig:
Goda råd och kunskapsförmedlande från forumister.

Berättelser från med- systrar och -bröder om misslyckanden liknade mina och andra forumisters förslag till lösningar.

Uppmuntrande rop.

Möten och plantbyten som gett nya spännande växter.

Tips på vad och var man kan köpa fröer och plantor - inte minst rosor!

Med mera!

Ja, de tio ”forumåren” har verkligen betytt massor för mig! Bättre trädgårdsskola hade man nog aldrig kunnat få!! Och med pedagogen Kenneth - "...på Söder"- Nilsson i centrum!

Det är jättesynd att forumet i höstas omformats tekniskt och allt negativt som det har fört med sig.
Men vi trädgårds-freakar som sammanstrålat där på och via forumet genom åren fortsätter ändå att hålla igång kontakten och pratet” (... på forumet m.m.). Inklusive att ge råd,  tips ochkunskap till varandra. Och det finns många planer för IRL- träffar per säsong!

Det är härligt att "forum- skolan" ändå inte dog under höstens turbulens utan får leva vidare!