Det ser vem som helst som besöker vårt hem.
Men när inte en ny bok - eller gärna flera- ligger och väntar på att bli lästa känner jag det som att jag är utan.
Räddningen blev att dyka in i bokhyllornas rader och söka bland gamla ärvda klassiker. Förutom att jag skyndade jag mig att skaffa fem nya böcker
som nu ligger här och skapar härliga förväntningar!;-)
Bild:
Harry Martinson-sällskapet
Många av titlarna har jag inte läst sen skoltiden. Men det är sällan en besvikelse att ta fram en sådan igen för omläsning. Den här gången fastnade jag för Harry Martinsson.
Visst förvånas man att en autodidakt författare och tillika en person som haft en så eländig uppväxttid med mera (och fler med honom med liknande bakgrund) kan skriva en litteratur som denna och ha en sådan lekfullhet i orden när få författare idag - med aldrig så hög utbildning - ens kommer i närheten av den nivån. Idag verkar det "av bara farten" slinka igenom en massa böcker fram till bokdiskarna . Böcker som är utvalda för att författarens namn "brukar" slå, för att boken har attraktivt bildurval, en "bra" titel som säljer bra eller jag vet inte vad....
Men ärligt talat: hur många av dagens (ständigt) prisbelönta svenska massproducerade och hårdlanserade författares alster klarar av att vara intressanta hos läsare om - låt oss säga - femtio år? Som Harry Martinssons böcker och många fler av våra "klassiker" så galant är.
Nej- vi har nog i vart fall inte så många presumtiva Nobelpristagare bland dem....
Nobelpriset, ja. Ett pris som står över alla andra pris. Den största ära en författare kan vederfaras och något för författaren att känna sig segrande stolt över att ha utsetts till att få. När Harry Martinsson fick priset- att dela med Eyvind Johnson- blåste en förskräcklig och för både Johnson och Martinsson kränkande debatt upp som förmodligen (säkert?) för tidigt ändade deras liv.
Jag läser massor. Och jag beter mig väl rätt likt många andra bokslukare. Under de senaste tjugo åren har jag försökt att komma åt att läsa någon bok av det årets Nobelpristagare- som de flesta bokälskare nog gör. Ibland är jag helt övertygad om att Akademien valt rätt och är tacksam för att de öppnat mina ögon för just den författaren. Andra gånger är - enligt mig i vart fall - böckerna både tråkiga och har noll innehåll. Det får mig att undra hur man funnit att just den författaren ska placeras i klassen "högsta litterära kvalitet"....
Årets Nobelpristagare i litteratur, Pamuk, skriver fängslande. Helt klart. Ingen tvekan om att det författarskapet har hög kvalité. Men för mig tillhör han ändå inte kategorin "bästa författare jag läst" (även om han helt klart för mig är en av de mest läsvärd bland senare års Nobelpristagare).... Som jag nämt tidigare så tilltalar mig Amos Oz mer som författare. Jag har förstås inte som Akademiens ledamöter läst författarnas hela produktion- långt därifrån. Kanske hade jag valt som de om jag gjort det. Men jag har ändå läst tusentals böcker under mina år som läskunnig och alltid sökt bra litteratur. Många titlar får jag tips om via vänner. Men är man "bokoman" suger man till sig boktips överallt! Inte minst lyssnar man till Akademiens val av Nobelpristagare och deras motiveringar och skaffar snabbt fram någon titel av författaren - för att verkligen få ta del av det som ska vara årets absolut största litterära händelse.... Det blir inte sällan en antiklimax. Istället tenderar "den stora litterära händelsen" bli det "årets sämsta" eller (... i "bästa" fall...) "årets gäspigaste" litterära upplevelse!
Och då tänker jag: Vad i all sin dagar är det litteraturvetare kan, ser och märker hos dem som jag inte förstår och ser????
Och om Martinsson: Oberoende av vad man ansåg om "Vagnen" osv... (... Ansåg då i vart fall.... Men kanske debatten inte hade utvecklats så idag?) För mig är det ändå obegripligt hur man kunde ifrågasätta valet av en sådan fängslande författare som Harry Martinsson?
F´låt men.... Det övergår i vart fall mitt förstånd....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar