Barna-tankar

Här står vår familjs lilla älskling & funderar. Kolla in Giant-kepsen! (Giant= San Fransiscos baseball-lag) Och kolla in fotarbetet!;-)....


Igår fick vi fint paket från honom! "Till mormor och morfar" stod det utanpå. Inuti var det årets kalender med bilder av barnbarnet. Den hann inte bli klar till julafton så den kom nu....


Åh! Det är vår finaste kalender! Det är underbart att månad för månad leva med en ny bild av honom. Tröst när man har en bit till varandra. Fysiskt alltså...


Det fanns två fina teckningar i paketet också! En som han ritat utanpå (nåja- mamma har gett lite hjälp när bokstäverna skulle skrivas!;-)...). Älskad glassbil i centrum!;-)

Och så en målad med vattenfärger!

Det har varit sjukdom i familjen. Tusen gånger mer än egen "sjuka" har jag våndats över "barnens". Man slutar aldrig att vara mamma!;-)
Nu mår vi alla bättre- både här & där... Då känns det kul att bloga igen också!

Jag har hållt på att sammanställa ett "historiskt" bildspel om musikskolan som ska "rulla" under hela dagen när vårt Kulturhus invigs. Och så har jag även scannat en del barnbilder ur familjealbum. "Historiskt" fokus på barn har förstås väckt tankar...


Pappas lilla kusin i sin hemsnickrade vagn. Någonstans i Connecticut i Amerika på 1930-talet.... Han är så söt, tycker jag. I sin pottklippta linlugg & korviga strumpor... Hur blev hans liv?


Fs farfars mormor. Vid mitten av 1800-talet tror jag.... Fast hon är ett barn framställs hon mer som en miniatyrvuxen. Och det var nog också vad hon tvingades vara. Hur kändes det? Hur blev sen hennes liv?











Här är det pappas storebror som tagits till fotograf någon gång vid 1910-talets mitt. Väldigt söt- men stelt utstyrd i stor brodyrkrage....

Ändå behövde inte min pappa och hans syskon gå stelt och uppsträckt klädda varje dag. De hade rika tillfällen till fri lek. Här badar min pappa (tvåa från vänster) med sina systrar & några av sina små kamrater någon gång i början av förra seklet. Jag tycker de ser rätt bekymmerslösa ut- trots att det nog faktiskt är vid tiden för första världskriget. Bekymrar de sig alls för något är det väl möjligen det kalla vattnet som de småhuttrande sitter i!

När det gäller pappa och hans syskon vet jag förstås mer om hur deras fortsatta liv & slut sen blev. "Barnen" på elevbilderna är vuxna nu. Dom vet jag inte mycket om.
Våra släktingar här på bilderna har för länge sen levt färdigt hela sin livscykel.
Men en gång har vi alla varit små....
Man följer de gamla släktingarna till sin egen barndom & fortsatta liv. Hur blev det?
Vidare till sina egna barn. Hur har det gått för dem? Och sen till lilla barnbarnet som nu nyfiket & vetgirigt börjar sin livsväg.... Hur kommer hans liv & framtid att bli?
Ingen vet säkert i förväg & allt kan vi inte påverka. Men det enda vi säkert vet är ju att det bästa ett barn kan få i livet är en kärleksfull start! Det tänker vi ge alla "våra" barn- så länge vi bara förmår!! Och allra mest & extra varmt klappar förstås våra hjärtan för lilla barnbarnet!;-)

Gulliga Madicken har förresten gett mig en liten "hjärteklapp"

i form av en award!

Stort tack & kram för den!

Jag ger den vidare till de här tre blogarna:

Lilla Kolonistugan

Anns Gröna

Min Täppa

Ha en bra lördag!