Våra Växter

Våra Växter
Klicka på bilden så kommer du till våra växtlistor - med bilder!

30 januari 2009

Barna-tankar


Här står vår familjs lilla älskling & funderar. Kolla in Giant-kepsen! (Giant= San Fransiscos baseball-lag) Och kolla in fotarbetet!;-)....


Igår fick vi fint paket från honom! "Till mormor och morfar" stod det utanpå. Inuti var det årets kalender med bilder av barnbarnet. Den hann inte bli klar till julafton så den kom nu....


Åh! Det är vår finaste kalender! Det är underbart att månad för månad leva med en ny bild av honom. Tröst när man har en bit till varandra. Fysiskt alltså...


Det fanns två fina teckningar i paketet också! En som han ritat utanpå (nåja- mamma har gett lite hjälp när bokstäverna skulle skrivas!;-)...). Älskad glassbil i centrum!;-)

Och så en målad med vattenfärger!

Det har varit sjukdom i familjen. Tusen gånger mer än egen "sjuka" har jag våndats över "barnens". Man slutar aldrig att vara mamma!;-)
Nu mår vi alla bättre- både här & där... Då känns det kul att bloga igen också!

Jag har hållt på att sammanställa ett "historiskt" bildspel om musikskolan som ska "rulla" under hela dagen när vårt Kulturhus invigs. Och så har jag även scannat en del barnbilder ur familjealbum. "Historiskt" fokus på barn har förstås väckt tankar...


Pappas lilla kusin i sin hemsnickrade vagn. Någonstans i Connecticut i Amerika på 1930-talet.... Han är så söt, tycker jag. I sin pottklippta linlugg & korviga strumpor... Hur blev hans liv?


Fs farfars mormor. Vid mitten av 1800-talet tror jag.... Fast hon är ett barn framställs hon mer som en miniatyrvuxen. Och det var nog också vad hon tvingades vara. Hur kändes det? Hur blev sen hennes liv?











Här är det pappas storebror som tagits till fotograf någon gång vid 1910-talets mitt. Väldigt söt- men stelt utstyrd i stor brodyrkrage....

Ändå behövde inte min pappa och hans syskon gå stelt och uppsträckt klädda varje dag. De hade rika tillfällen till fri lek. Här badar min pappa (tvåa från vänster) med sina systrar & några av sina små kamrater någon gång i början av förra seklet. Jag tycker de ser rätt bekymmerslösa ut- trots att det nog faktiskt är vid tiden för första världskriget. Bekymrar de sig alls för något är det väl möjligen det kalla vattnet som de småhuttrande sitter i!

När det gäller pappa och hans syskon vet jag förstås mer om hur deras fortsatta liv & slut sen blev. "Barnen" på elevbilderna är vuxna nu. Dom vet jag inte mycket om.
Våra släktingar här på bilderna har för länge sen levt färdigt hela sin livscykel.
Men en gång har vi alla varit små....
Man följer de gamla släktingarna till sin egen barndom & fortsatta liv. Hur blev det?
Vidare till sina egna barn. Hur har det gått för dem? Och sen till lilla barnbarnet som nu nyfiket & vetgirigt börjar sin livsväg.... Hur kommer hans liv & framtid att bli?
Ingen vet säkert i förväg & allt kan vi inte påverka. Men det enda vi säkert vet är ju att det bästa ett barn kan få i livet är en kärleksfull start! Det tänker vi ge alla "våra" barn- så länge vi bara förmår!! Och allra mest & extra varmt klappar förstås våra hjärtan för lilla barnbarnet!;-)





Gulliga Madicken har förresten gett mig en liten "hjärteklapp"
i form av en award!
Stort tack & kram för den!


Jag ger den vidare till de här tre blogarna:
Ha en bra lördag!

17 kommentarer:

  1. Här sitter jag...det är tyst....dricker en god kopp kaffe och får en sån fin utmärkelse så här på lördag morgon..jag blir helt varm.. Tack så mycket..jag läste om alla dina ljuvliga bilder och mina egna tankar far i väg på bilder som jag sett hos mormor..det är bra att stanna upp ibland och ge livet en reflektion.. Ha en riktigt skön helg..Kram Anne

    SvaraRadera
  2. Fint med en sen julklapp. En titt på den varje morgon och få sitt första leende:)
    Grattis tll utmärkelsen!

    SvaraRadera
  3. Oj, en sån nostalgitripp. Fantastiskt att ni har tillgång till så gamla foton. Och så söt lille N är!
    Kram lydia

    SvaraRadera
  4. Vilken fin bild på lillkillen!

    När jag får tag i gamla foton kan jag bli sittande länge och fantisera om personerna och hur deras liv egentligen var. Hur hade de det, vad blev det av dem sen? Även om de levde i en annan tid tyckte, tänkte och kände de säkert ungefär samma som jag...

    Grattis till utmärkelsen!
    /Helen

    SvaraRadera
  5. En sådan liten tuffing! Visst är det kul med kalender med barnbilder. Jag har en vid sängen och den gör mig så glad, varje morgon.
    Visst är det spännande med tidigare generationer. Tror att vi egentligen är väldigt lika men har naturligtvis olika kläder o grejer.

    SvaraRadera
  6. Tack, goa´ Nina! Du förgyller min dag!
    Visst är det spännande att fundera kring personer på gamla foto - hur livet blev för dem. Intressant också att jämföra hur de hade det kontra hur vi har det idag. En milsvid skillnad tror jag.
    Önskar dig en skön lördagskväll och söndag.
    Kram
    Ann

    SvaraRadera
  7. Visst är det roligt att titta på gamla bilder man hittar. Även om man inte känner folket på bilderna, får man ändå mycket nöje av det tycker jag.
    Christer.

    SvaraRadera
  8. Fin kalender, kan förstå att den är favorit, kul foton du har. Ha en trevöig kväll.

    SvaraRadera
  9. Det måste nästan vara den bästa julklappen ni har fått!
    Det är jobbigt när det är stora avstånd emellan, både för er ,för barn och för barnbarn.
    Du har så många fina gamla kort, vilken skatt det är.
    Ha en fortsatt skön helg!

    ♥♥♥♥♥ Mari i Marieholm

    SvaraRadera
  10. Dina bilder är fantastiska!
    Och bilden på ditt gulliga barnbarn är helt bedårande! Älskar stilen!
    Önskar dig en riktigt fin vecka!
    Kram Randi

    SvaraRadera
  11. Underbara bilder av släkten! Bilden på ditt barnbarn är störtskön, vilken stil!
    Må så gott!
    Kram vännen!
    nina

    SvaraRadera
  12. Vilken härlig bild på lilla barnbarnet. Och vad roligt med alla gamla foton.

    Ha det gott
    Åsa

    SvaraRadera
  13. Ser ut till att vara en liten tuff kille, vilken skön stil han har. Härligt att få en almanacka med bilder på honom.
    Kramiz//kullervilla

    SvaraRadera
  14. Vad intressant med alla dessa gamla foton, ditt lilla barnbarn är så söt! undrar vad han står och tänker på? håller med dig man slutar aldrig att bekymra sig om barnen...
    Det stämmer med det ordspråket små barn småbekymmer, stora barn stora bekymmer.
    Ha de bra!
    Kram Birgitta

    SvaraRadera
  15. Underbara tankar som vi alla kan känna igen oss i.
    Ditt barnbarn, "coola killen" i Giant-cepsen, kan få vems hjärta som helst att slå en extra volt!

    mvh, Anja

    SvaraRadera
  16. Grattis tll utmärkelsen.., den är du värd!!!
    Och vilka ljuvliga foton du har, så kul att det sparas, tyvärr har vi inte mycket kvar i familjen när det gäller dom där riktigt gamla..., synd!

    Javisst.., du gillade tanken av att ha chokladdoft på dasset, supernice!!

    Och du..., hjärtat slog bannimej dubbelslag när jag läste att du tyckte det verkade vara en trevlig del av världen att bo i.., i lilla Ed, litet men oerhört vackert och goá människor!
    Jo.., jag stormtrivs här uppe och här stannar jag nog länge..,men när jag blir pensionär(många år dit...) då flyttar vi ner till Skåne igen, det har sambon godkänt!

    Med den härliga kommentaren fick du mig att känna..., att jag har det jäkligt bra här och trivs så med allt, tack för att du påminde mig!

    Ha det gott och ta väl hand om dig..
    Kram Marianne

    SvaraRadera
  17. Det var väl en fin precent att få.
    Hu att ha dem så långt bort.
    Men det är ju så att man har ju bara sin barn till låns.
    Ju självständigare de är dessto bättre - eller hur?
    Fast de behöver väl inte flytta så långt bort??

    ja ja var tid har sitt och nu har du ju en kalende att njuta av.
    Ha det gott
    Annika

    SvaraRadera