Fridem, fridem....

Inte vet jag om det är så det stavas. Tyska är inte min starka sida. Ville bara anknyta till en bok av den tyske författaren Böll (tror jag det är...?). Han skrev en berättelse om en tant som blev senil. Hon hade alltid älskat att fira jul. Bjöd in alla släktingar till firandet. Men allteftersom hon blev mer och mer senil blev hon också alltmer fixerad vid det där med julen. Och släktingarna som var rädda att bli arvslösa fick ställa upp på hennes önskningar om allt tätare julfirande. Till slut varje dag! Och bland alla sina julsaker var hon allra mest förtjust i en ängel som talade och upprepade ordet "Fridem..." vilket förstärkte irritationen hos de stackars släktingarma. Det hela stegrade till totalt kaos med den talande ängeln som mitt i alltihop envist upprepade sitt - vid det laget makabra - "Fridem...."

Riktigt så julfixerad är jag inte än. Fniss. Men jag älskar verkligen julen. Så vem vet - kanske jag blir likadan när jag blir ganmmal och senil... ?;-)

Idag har jag tänt änglaljusstaken och njutit pinglandet. Tänker alltid på "Fridem"-ängeln då. ;-) Men likafullt njuter jag så av det där stilla pinglandet. Och när en omgång ljus brunnit ner har jag tänt nya. Till slut hade jag bara röda julgransljus kvar. jag vill ju helst ha ha vita. Men det var just då jag kom på att ta en bild av de små dansande änglarna.... ;-)

Vi gläds fortsatt åt granen. Där hänger nu också ett nytillskott som dottern gav mig i julklapp: en kula med lilla My! Sagorna om Mumintrollen är också något jag är älskar. Och den figur jag gillar allra mest i dessa sagor är lilla My. Känner mig mycket befryndad med henne!;-)

Därför fick jag även en kakform i hennes skepnad. Nu kan jag baka Lilla My-kakor också! Hurra! Tihi....