Nostalgisk... igen!

Intresset för gamla saker delar jag med många blogare.... har jag ju märkt!;-)
Kokböckerna gillades av en hel del!

Jag har haft en hel del inlägg - med bilder ur mitt "kuriosaförråd". Drygt 11000 har besökt den här blogen (...sen jag la in räknare...). Vet inte riktigt vilka... Bara 4 % har gett kommentarer= gett sig till känna.... Tänkte: Kanske en del i "blogvärlden" har missat några av kuriosa-inläggen...?

Är du intresserad av att se mer ur mitt "kuriosaförråd"?
Titta då efter "old things" bland mina etiketter! 

Nu tänkte jag bli lite nostalgisk igen.... För den som orkar läsa "historierna"!;-)....

Fast innan jag fortsätter "nostalgisnacket:

Jag skulle aldrig vilja backa tillbaka tiden!

Det finns så mycket som är bättre idag.

Men det är mysigt att minnas. Och rätt kul att titta på de gamla bilderna också....

Prylar & kuriosa- ja, dom fortsätter jag gärna att leva med!!

Så många minnen väcks till liv när jag ser de här husen.....











I det här första huset bodde jag större delen av min barndom. (Fotot är ett vykort taget vid vid förra seklets början. Var lite fler byggnader runt omkring det när jag var liten.)
Vi bodde på övre våningen längst bort till höger.
Det behövdes ingen väckarklocka i vårt hus
- där fanns så många andra morgonljud som väckte oss!

I bottenvåningen fanns en kombinerad mjölk-& brödbutik.
Chefsbagaren/ägaren bodde på samma våning som vi.
Han var lam (...sa man då....) och gick med kryckor.
Tidigt, tidigt varje morgon hörde man hans kryckor gnissla för varje steg när han tog sig nedför trapporna ned till bageriet.

Strax efter att bagaren gått nedför trappan var det dags för tuppen.
Den bodde i det gamla soldattorpet tvärsöver gatan = lummigheten som syns till höger på bilden. (vårt hus låg/ligger i stan!)
I torpet bodde en pensionerad soldat. Han hade fått löfte om att bo kvar fram till sin död.
När jag var liten var hans trädgård totalt igenväxt. Men ingen fick ta en enda gren från hans träd. Bussbolaget försökte. För grenarna var i vägen för bussarna som skulle passera på gatan. Men soldaten sköt efter den som försökte ta sig nära!
Så han fick vara ifred inne i sitt buskage och vi såg honom nästan aldrig.
Vi bara hörde tuppen om morgnarna.
När han dog dröjde det inte lång tid förrän torpet och trädgården mejades ner. Och bara ett halvår efteråt reste sig ett högt punkthus på tomten...

Morgonljud nummer tre var trumpetreveljen.
Vårt hus låg precis bredvid regementet. En av kasernerna syns på fotot- längst bak till höger.
Mannarna väcktes med levande trumpetmelodie.
Den melodien sitter för evigt i mitt huvud!;-)....
Numera är regementet helt nedlagt. Byggnaderna inrymmer helt andra verksamheter.

Bredvid mjölk-och brödaffären i bottenvåningen på vårt hus fanns också en frukt- och konfektyr-affär, en specerihandel och ett café. Vår gata låg parallellt med dåvarande Stockholmsleden. Till caféet svängde både lastbilar och priavtpersoner in.
Jag fick inte gå in på caféet. Mamma tyckte inte miljön var passande...
Men det förbudet gjorde mig inte ett dugg. Brödbutikens sockerkringlor eller frukt- och konfektyr-affärens ettöres-karameller & en pratstund med tanterna i butikerna räckte för mig!;-)
Affärerna i huset gav alltid liv och rörelse i och runt huset.

Huset står kvar idag också. Men är helt "dött". Alla butiker är stängda och skyltfönstren igenmurade. I hela nedervåningen är nu lägenheter inrymda. Och baksidans uthus har ersatts av rader med garage och den fina gården är asfalterad parkering....

Här gick jag i skola. I ettan och tvåan hade vi klassrum på övervåningen i byggnaden. Från fjärde till sjätte klass höll vi till här på bottenvåningen. Jag satt innanför just det där fönstret som står öppet....

Numera är skolbyggnaden riven. Bara gymnastikhuset står kvar....

Så många minnen väcks också till liv när jag tittar i de här böckerna.....

Det är min pappas "födelsdagsböcker" , gästböcker & hans & min farmors gamla album....

Ur albumen:
Min pappas äldsta syster flyttade till Amerika omkring förra sekelskiftet & gifte sig där med en välbärgad man. Systern skickade så ljuvliga foton hem till Sverige. Ofta satt jag redan som liten och njöt bilderna från deras amerikanska "vardagsmiljö". Det gillar jag fortfarande att göra nu & då...

De fick två barn. Det första var en liten flicka- alltid pimpinett klädd.....

Trevlig torsdag!